Det synliga är bara ytan. Den verkliga förändringen är den vi sällan talar om – den som sker inuti.

För fyra år sedan tog det stopp. Grabbarna hade en trygg vardag, min man var frisk, och jag kunde äntligen slappna av. Men i det där lugnet, när allt verkade vara på plats, kom käftsmällen. Som om kroppen plötsligt vågade känna efter — och då rasade allt.

Katastroftankar och ständig oro

Hjärnan gick på högvarv. Jag oroade mig för precis allt. Både det som kunde gå fel och det som kändes för bra för att vara sant. Tänk om någon är missnöjd? Tänk om något hemskt händer? Jag var fast i ett konstant katastroftänk — även glädje kunde väcka oro.

Panikångesten – då jag trodde det var över

Sen kom den. Den där attacken som jag trodde skulle ta mig ifrån allt. Panikångesten som sköljde över mig, starkare än något jag någonsin känt. Och jag visste inte varför. Ångesten kom smygande, grodde i kroppen som ett gift. Jag hatar den. Men den har blivit en del av min verklighet.

Vardagen rullar och jag fixar det mesta. Men ibland säger både hjärnan och kroppen ifrån. Jag behöver vila. Återhämtning. Och jag har lärt mig att det är okej. Det kanske inte alltid syns på utsidan vad som pågår på insidan.

Fyra år av inre arbete – att hitta tillbaka

Under dessa år har jag jobbat med mig själv. Jag har skalat bort sånt som dränerar mig, och lagt min tid på det som faktiskt spelar roll. Jag väljer människor som ger tillbaka. Jag har lärt mig att stå upp för mig själv. Mina känslor är lika viktiga som någon annans. Min vilja räknas.

Ångesten och oron är fortfarande där ibland — men jag vet hur jag ska möta dem nu. För jag tog hjälp. Inte bara när det var som värst, utan även när jag var redo att börja bearbeta och växa.

Snart är det dags – ett nytt steg för mig

Om två veckor genomgår jag en gastric bypass-operation. Det är ett stort steg, och jag gör det för min hälsa och framtid. Men jag vet att den inte kommer läka insidan. Det är det jobbet jag redan har påbörjat. För den viktigaste resan har varit och är den inre.

Jag har förstått att förändring inte sitter i siffror, speglar eller skal. Den sitter i hur jag ser på mig själv. Och en dag kommer jag välja att se mig — hela mig. Med värme, styrka, stolthet, sårbarhet och mod.

Tack för att du läste.

Att skriva detta har varit en del av min resa – att våga stå i min berättelse, precis som den är.

För mig är det inte längre en fråga om att dölja det som skaver – utan att våga lysa, även när det gör ont.

Kom ihåg