I fjorton dagar har känslorna stormat som en berg- och dalbana. Huvudvärk, tårar, oro och ångest har avlöst varandra – ibland har det känts som att jag knappt fått luft. Men idag, sista dagen hemma, dan före dan… mår jag så bra! Ett lugn har landat i kroppen, tankarna är klara och känslorna i balans. Så skönt. Så peppad. Så redo 🤩

Jag har kokat två soppor – en gulasch med färs och en lins- & sötpotatissoppa. Familjen gav tummen upp till båda, och Viktor ville till och med ha gulasch till middag 👍🏻👍🏻. Jag mixade dem släta och frös in i portioner – ett litet lager av omtanke inför kommande dagar.

Sen blev det kycklingbollar på kycklingfärs, vitlök, rivna morötter och lök, kokade i kokosmjölk med asiatiska smaker. Doften i köket var magisk, och känslan av att få skapa något gott och närande gav mig energi.

Väskan är packad med allt nödvändigt – och lite till. Ryggsäcken är laddad med sysselsättning för en tågresa på 9 timmar, vatten och en gnutta tålamod 😂

Men det viktigaste jag har med mig är stödet från min man & mina pojkar

Lelle har burit mig genom tårarna, lyssnat när orden inte räckte till, peppat när jag tvivlat och fått mig att skratta när jag behövde det som mest. Jag känner mig så älskad, så hållen. Det betyder allt. Tack älskling, du är bäst!

Nu står jag här – redo, taggad, förväntansfull, nervös. Men mest av allt: tacksam. För lugnet. För styrkan. För att jag vågar. För att jag är jag.

Imorgon börjar något nytt. Och jag är redo. Nu kör vi 💛