Första veckan som student är avklarad, och jag försöker fortfarande förstå vad som egentligen hände. Det känns som att kliva rakt in i ett nytt liv där allt är nytt: plattformarna, tempot, tankesätten, friheten, kraven. Jag famlar lite, letar efter rutiner som håller, men det är svårt när hjärnan går på högvarv och allt ska sorteras samtidigt.

Jag märker hur jag hela tiden försöker hitta balansen mellan det jag behöver fördjupa mig i — och det jag faktiskt kan skumma. Det är en ny sorts fingertoppskänsla jag inte riktigt har än. Och att styra min egen tid… det är både fantastiskt och utmanande. Friheten är underbar, men den kräver att jag hittar mitt fokus, mitt mod och mitt hjärta i allt det nya. Jag påminner mig själv om det varje dag, ibland flera gånger om dagen.

Jag har lämnat in min första inlämningsuppgift och väntar nu på återkoppling. Det är pirrigt, på ett sätt som känns både nervöst och roligt. Som att stå på tröskeln till något och hålla andan lite 🤩❤️

Energin har varit hög, nästan bubblande, men kroppen har ändå varit helt slut. Fredagskvällen blev en märklig blandning av mys och tortyr — hjärntrött deluxe. Och som om kroppen bara sa “nu räcker det” kom en panikångestattack från ingenstans. Sen sov jag i tolv timmar och vaknade som en människa igen. Det är väl så det är när man kastar sig in i något stort: driv i stegen, vilja i ryggen, men också en kropp som behöver hinna med.

Idag har varit en lugn dag. Vila, handling och planering inför veckan. Jag har ställt i ordning min lilla hörna, uppdaterat min tavla och satt upp min kladd‑vägg där mitt varför nu finns med — inte som stora slagord, utan som små, viktiga påminnelser. Ord som hjälper mig hålla riktningen när allt snurrar. Ord som säger att jag klarar detta, att varje dag räknas, att jag räknas. Ord som påminner mig om glöden som bär mig framåt, även när jag är trött.

Det här är bara början. Men vilken början.

Och som en mjuk punkt i allt det nya avslutar jag med en bild från när jag kom hem efter Medelpads Idrottsgala. En kväll som fortfarande känns lite overklig. Vi stod där tillsammans och tog emot priset för Årets arrangemang – SM‑slutspel i Basketligan Special. Ett pris som betyder mer än jag riktigt kan formulera, för det handlar om hjärta, inkludering, glädje och allt det vi byggt tillsammans.